Kampen om sanningen

För tretio år sedan härskade det Sovjetiska kommunistpartiet både över sitt folk och diktaturens ”sanning” och historia. Nu som då försöker olika krafter påverka genom att förvränga verkligheten, genom att dra bort och lägga till. Då var drivkraften ideologisk, idag är den ekonomisk.

I artikeln Kampen om kärnkraften skriver Agnes Karnatz om atomkraften i Sverige och Europa och på vilket sätt Harrisburg och Fukushima påverkat oss. Tyvärr är artikeln behäftad med allvarliga faktafel vilket naturligtvis är problematiskt, inte minst i denna tid av falska nyheter. Att Timbro har en egen agenda återspeglas självklart i hur de skriver men för att åtnjuta någorlunda trovärdighet krävs att man håller sig till sanningen – hela sanningen. Låt mig börja med de rena faktafelen.

Karnatz skriver ”Sammantaget beräknas utsläppen från Fukushima vara större än de från Tjernobyl”. I själva verket råder det omvända. Faktum är att det totala uppskattade utsläppet från Tjernobylkatastrofen är mellan fem och tiofaldigt större än det från Fukushima.

Det totala utsläppet från Fukushimakatastrofen beräknas till 940 PBq. Vissa källor anger ett betydligt lägre utsläpp; 340–800 PBq med ett snitt på 520PBq. Utsläppsmängden vid Tjernobylkatastrofen beräknas idag till 5 200 PBq. I ljuset av dessa siffror framstår Karnatz påstående som en ren lögn som är direkt vilseledande.

Men det som kanske är mest bekymmersamt med Karnatz artikel är frånvaron av vissa ämnen; Tjernobylkatastrofen, kostnader och haverit på Forsmark 2006.

Även om olyckan vid Harrisburg drog igång den svenska debatten om atomkraft, så är det Tjernobyl som påverkat oss och våra grannar mest. Sverige är inte bara det land som först förstod vad som hade hänt. Sverige är också det land som fick ta emot det enskilt största nedfallet av radioaktivt cesium utanför Sovjet. Över 80 000 slaktade renar fick kasseras första året efter olyckan, vilket för vissa renskötare innebar 100% av den årliga slakten. Genom att höja gränsvärdet för vilt har man kunnat hålla nere den totalt siffran som nu är uppe i 200 000. Livsmedelsverket kräver än idag, 30 år efter katastrofen, att kött från vilt i trakterna kring Gävle och Sundsvall kontrollmäts. I takt med att den svenska vildsvinsstammen breder ut sig norrut ser vi nu vildsvin med halter av cesium tio gånger högre än de av livsmedelsverket fastslagna gränsvärdena. Det radioaktiva cesiumet finns kvar men har sjunkit ned i marken men vildsvinen som bökar ett par decimeter ner i marken kommer åt det. Problemet med radioaktiva vildsvin är nytt för Sverige men inte för Europa.

Tjernobyl idag

• En ytan nästan lika stor som Västmanlands län, 4 800 km², är idag i princip helt obeboelig. Bördig åkermark ligger obrukbar för en oöverskådlig framtid.

• 400 000 människor har tvingats lämna sina hem.

Kostnaden för Tjernobylkatastrofen uppskattas hittills uppgå till drygt 420 miljarder euro – enbart för Ukraina och Vitryssland. Detta gör Tjernobyl till den mest kostsamma katastrofen i världshistorien, än så länge. Kostnaden anses ändå vara låg i sammanhanget, ett haveri i tättbebyggt område beräknas kosta väsentligt mycket mer. I ekvationen saknas dessutom kostnader för rivning och avveckling av kraftverket samt kostnader för slutförvar av använt kärnbränsle.

Om det nu skall vara någon kamp om atomkraft, så måste alla dessa kostnader tas med i ekvationen. Bankerna känner väl till att denna kalkylen ger ett underskott, vilket är anledningen till att det inte byggs ny atomkraft i någon större utsträcknig. I de flesta fall av nybyggnation är det stater som står för fiolerna, med varierande motiv. I Kina vill man bygga bort kolet, Rysslands expansion i mellanöstern har utrikespolitiska förtecken och i Frankrike håller staten sin egen atomkraftindustri under armarna. Om Sveriges stat skall finansiera Svensk atomkraft, för bankerna kommer inte att göra det, så behöver våra politiker inte bara förklara för sina medborgare vad de betalar skatt för utan även motivera det.

Karnatz nämner även Energiewende i Tyskland men missar en viktig detalj. Energiomställningen påbörjades redan av Gerard Schröder när SPD satt vid makten. Efter valet 2005 lades den på is av den nytillträdda regeringen ledd av CDU. 2011 inträffade Fukushima och med en svängande opinion insåg Angela Merkel att den inslagna linjen skulle innebära politiskt självmål och drog åter igång avvecklingen av tysk atomkraft, lagom till valet 2013.

Jag förstår att Karnatz inte skriver om haveriet på Forsmark 2006. Dels tror jag inte den historien ingår i vad man får höra på rundvandringen på verket, dels rådde ett mörker i svensk media kring olyckan. Tysk media täckte haveriet betydligt mer och noggrant än svensk. Att det var så tror jag stavas okunnighet, den svenska presskåren förstod helt enkelt vad som hände och framför allt vad som kunde hänt. 2011 fick den Tyska pressen anledning att åter igen skriva om tillbudet. Med rubriker som ett svenskt Fukushima fick den nu fem år gamla nyheten åter spridning och en del Svenska medier plockade till slut upp ”nyheten”. De tyska rubriksättarna kunde inte varit mer träffsäkra, faktum är att Sverige bara var timmar från härdsmälta den 25 juli 2006. Kritiken från Statens kärnkraftinspektion lät inte vänta. Olyckan klassades av SKI som en etta på en tregradig skala där 1 är allvarligast. Men det var inte bara en fråga om tekniska problem utan även strukturella. SKI (idag Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM), riktade stark kritik mot Forsmarks säkerhetskultur. Det hela ledde till att SSM satte Forsmark under särskild tillsyn under knappt tre år.

Om felen i Karnatz text är avsiktliga eller beror på okunnighet vet jag inte. Helt klart är i alla fall att den bild hon presenterar passar väl in i Timbros narrativ om atomkraft.

Källor

I tryckt form rekommenderar jag några av dessa böcker. Till exempel Legacy of Chernobyl eller Health Effects of Chernobyl : 25 years after the reactor catastrophe

På nätet finns uppgifter om utsläppen från både Tjernobyl och Fukushima, bland annat på World Nuclear Association och på Science Direct. Uppgifter om renslakten finns bland annat på Strålsäkerhetsmyndighetens hemsida.