Den vanligaste frågan jag får om Tjernobyl är "Är det inte farligt med strålningen där?". Nej är det korta svaret. Skämt åsido, strålning är förhöjd i stora delar av den evakuerade zonen och det är av just den anledningen den är evakuerad. Men utan att sätta det i perspektiv blir ett sådant svar meningslöst. I jämförelse utsätts man för dubbelt så hög bakgrundsstrålning på den svenska västkusten som i stora delar av skogsområdena kring Chernobyl. Även de stora gatorna i Kiev har högre bakgrundsstrålning, precis som på den svenska västkusten, beror det på graniten.

Under en resa till Ukraina och Chernobyl en dag eller två står flygresan för den största delen av strålningen. 2 x 5 timmars flygning ger en stråldos på ungefär 80 µSv. Det finns likväl platser, så kallade "hot spots", där strålningen är mycket hög. Vissa platser är till och med så kraftigt kontaminerade att de inte är tillåtna att besöka. Så länge man har mätinstrument med sig, använder sunt förnuft och inte stannar för länge är det ingen fara. Strålningen är inte heller något som följer med när man lämnar Tjernobyl. Vid utpassering från zonen kontrollmäts både bilar och människor, så att inte något radioaktivt damm fastnat på skor eller kläder.

Vad är strålning?

Radioaktiv strålning har förmågan att slå ut elektroner från de atomer den träffar, vilket gör dem till joner. Strålningen kallas därför även för joniserande strålning. Eftersom jonerna är kemiskt reaktiva kan de ställa till oreda. Det kan leda till att celler tar stryk och dör, eller att DNA-spiralen bryts sönder. Strålningen förekommer naturligt i vår omgivning, så kallad bakgrundsstrålning. I Sverige är den enskilt största källan radon.

Kring Tjernobyl är det främst Beta och Gammastrålning som är intressant. Alfa och Beta är partikelstrålning. För att skydda sig mot den kan det räcka en fönsterruta eller att ha ordentligt med kläder på sig. Gammastrålning däremot är elektromagnetisk strålning med hög energi, som kräver tjocka väggar av betong eller bly för att stoppas. Detta märks tydligt framför det som är kvar av den havererade reaktorn. Där finns ett stort minnesmärke i sten, i ”skuggan” bakom detta visar dosimetern ett värde betydligt lägre än framför. Väldigt förenklat kan man säga att den mängd strålning man utsätts för kallas för stråldos. Eftersom joniserande strålning påverkar människan kumulativ ökar stråldosen ju längre tid man utsätts för strålningen. Det är detta som gör korta besök till Tjernobyl i princip harmlösa medan längre besök, som t.ex. att bo där, farligt.

Stråldos

En normal svensk årsdos är ungefär mellan 1 och 4 mSv (milli Sievert). Anledningen till att det skiftar så mycket beror på var och hur man bor. Den högsta tillåtna årsdos för personer som arbetar med strålning i Sverige är mellan 25 och 50 mSv. Enheten en dosimeter visar kan närmast beskrivas som doshastighet på svenska. Den anges vanligtvis i mikrosievert per timme. Om man räknar med en årsdos på 3 mSv ger det en doshastighet på ungefär 0,3 µSv/h, vilket är ett helt normalt värde i Sverige. Ställen jag varit på i den evakuerade zonen har visat värden mellan 0,1 µSv/h och 2 mSv/h (2000 µSv/h). 2 timmar på en plats med 2mSv/h ger med andra ord en svensk årsdos. På platser med låg strålning kan man med andra ord ta det lugnt medan man inte skall stanna för länge där den är hög, just på grund av att strålningen påverkar oss kumulativt.

Doshastigheten kring minnesmärket vid sarkofagen ligger på ungefär 4µSv/h. Det innebär att även om man stannar där i 16 timmar så får man i sig en stråldos som är lägre än själva flygresan fram och tillbaka till Ukraina. Stråldosen vid lungröntgen (en bild) är ungefär 200 µSv vilket då motsvarar 50 timmars vistelse framför sarkofagen.